Lyssnar sönder låtar

Okej, nu blir det lite roligare saker att läsa om. Eller, roligare och roligare vet jag inte. Inte så seriösa saker kanske är bättre ordval.
När jag väl hittat en bra låt att lyssna på har jag en tendens att lyssna sönder låten. Det kan alltså bara ta några dagar innan jag tröttnat på låten. Då ger jag mig ut på jakt igen, hittar en låt och lyssnar sönder den också. Och så fortsätter det. Jag kan inte sluta lyssna heller. Alla andra låtar känns helt plötsligt inte så bra längre.
Ibland brukar jag be Nicole spela musik på hennes dator. Hon har bra högtalare till sin dator som verkligen framhäver basljudet i låten, jämfört med mina inbyggda högtalare i datorn. Oftast sitter vi där och frågar: "jaha, vad ska vi spela för musik nu då?"
Egentligen har jag lust att be henne spela om samma låt, om och om igen. Men jag ber henne inte göra det. Det känns så pinsamt och fånigt. Dessutom skulle hon sucka och gnälla: "Neeeej, inte nu igeeen!"
Ja, jag ville väl bara dela med mig av min konstiga vana. Någon mer som gör likadant?

Ett exempel på på ett låtoffer jag håller på att lyssna sönder just nu.

Att skriva om andra på nätet

Den här grejen med att skriva till/om en person på sin blogg, facebook eller liknande tycker jag börjar kännas väldigt fånig. Nu menar jag inte att det är fel att skriva positiva saker om en person. Jag menar förstås det negativa. Jag tycker inte att det är okej att hänga ut någon på sin blogg eller facebook för att man har bråkat. Även om man tycker att en person är genomrutten för det han eller hon har gjort. Jag tycker t.o.m. det är fånigt att skriva om en person även om man inte nämner namnet.
Alla behöver faktiskt inte veta. Dessutom visar man väl lite att man är opålitlig som vän, eller? Man ska kunna bråka och veta att ens vän inte kommer att skriva en hel roman om bråket på en internetsida. Nej, ta det med personen privat, antingen ansikte mot ansikte, sms, e-mail eller på något annat sätt.
Vissa försvarar sig med att: "ja, men hon ignorerar ju bara det jag säger till henne i mail och sms". Hur vet man det? Bara för att en person vägrar att svara betyder det nödvändigtvis inte att man inte har läst. Man kan likaväl ignorera det som skrivits i bloggen. Skillnaden här är att personen är medveten om att andra kan läsa. Och det, det är jävligt fult. Dessutom kan det resultera i att man själv hamnar på en internetsida med punkter på vad man gjort. Då har man visserligen fått en respons på att personen har sett det, men som inte på något sätt är gynnsam.
Jag förstår inte varför vissa så gärna vill skriva ut i sin blogg. Jag tycker faktiskt inte det ovannämnda argumentet är hållbart. Antingen är man tanklös eller så gör man det för att straffa personen, ge igen. Det får en inte att framstå som bättre. Inte i mitt tycke i alla fall.
Ta det med personen direkt istället.


It's gonna be a bumpy ride


Den här låten får mig att tänka på när jag övningskörde idag. Inget perverst alltså. Jag syftar på frasen "it's gonna be a bumpy ride". För det var precis vad det blev. Dåliga vägar och massor med irriterande farthinder.

Underhållning

En av de bästa sakerna jag vet är att skratta. Man mår så bra för tillfället. Är man ledsen kan man för en stund glömma att man är det. Jag brukar ibland, glad eller ledsen, söka efter roliga klipp på youtube. Nyss tittade jag på det här klippet:


Magnus Betnér lyckas oftast få en att skratta. Ibland skrattar jag så mycket att jag grinar!

-

Blev nyss biten av en mygga. Myggjävel. Ska nog krypa ner i sängen nu. Försöker skriva så tyst som möjligt, jag är nämligen inte själv i rummet. Älskling kom hem i torsdags. Imorgon åker han igen. Jag ska lägga mig bredvid och krama om honom. Extra hårt också.

Illamående

För en stund sen trodde jag att jag skulle dö. Nej, det trodde jag inte, men ni fattar. Eller ja, ni kommer att fatta.
Jag började plötsligt må illa. Den där känslan av att vilja spy. Vilja spy är väl i och för sig fel ordval, snarare känna att man behöver spy. Vi alla vet nog hur hemsk den känslan är.
Så jag stod inne i badrummet, ifall magen skulle få för sig att gå till nästa steg. Under tiden smsade jag med Mark. Vi höll på att säga godnatt nämligen. Självklart kommer det dramatiska sms från mitt håll - att jag mår jätteilla och att det vägrar släppa. Nu när magen känns okej känns de där smsen väldigt fåniga och överdramatiska. Typ som att man höll på att dö, ehehe..
Bäst att köra "pepprar pepprar ta i trä", annars kommer det väl tillbaka för att jag blev lite väl kaxig nu i efterhand. Vore ju typiskt. *pepprar en jävla massa och tar i trä*

Svett, prutt och saknad.

Min nervositet visar sig på ett ganska kul sätt när jag övningskör. Jag blir svettig om fötterna. Förut brukade jag bli pissnödig också, men nu verkar min blåsa ha skärpt till sig. Det är ju bra - ett tecken på att jag börjar känna mig mer bekväm med att köra bil. Jag hoppas mina fötter slutar svettas också. Tåbira. Mmm.
Slog föresten, appropå det, upp ordet "tåbira" i svenska ordboken nyss. Bara för att se deras definition av ordet. (Ibland är det kul att se helt seriösa beskrivningar av roliga ord) Hittade dock inte det. Kanske är ordet yngre än boken, eller något.
Nu när jag ändå är igång passade jag på att slå upp "prutt" också. Definition: Släppa väder; puttra, smattra (om motorer) Jaja, jag vet. Jättebarnsligt av mig.
Appropå ingenting så saknar jag Mark. Han gör lumpen nu och ska vara borta hela elva månader. Nu låter det där mer dramatiskt än vad det egentligen är. Fyrtiofem minuter till en timme bort från mig och kommer hem ibland. Jag borde väl egentligen inte gnälla. Kan däremot inte göra någonting åt min saknad. Önskar att jag kunde teleportera mig dit tillfälligt för att krama om honom. Nej, det önskar jag föresten inte. Tvärtom borde det vara, hehe.

RSS 2.0