martiwa

Förra veckan fick jag veta att jag hade fått jobb. När jag blev uppringd av Proffice och fick veta att jag ska jobba som maskinoperatör på AstraZeneca betedde jag mig som om jag hade vunnit på lotto. Så glad blev jag! Skrev på kontrakt i måndags hos Proffice och i tisdags började min första arbetsdag. Det känns bra att vara där, riktigt bra. Jag hoppas verkligen att jag får vara kvar längre än tre månader. Längtar tills jag får börja jobba på riktigt, får inte göra någonting själv än eftersom man måste certifieras för varje grej.
Nu ska jag försöka sova. Konstigt nog känner jag mig inte trött. Väldigt märkligt. Igår var jag jättetrött och gick och la mig tidigt. Varför kan jag inte vara lika trött nu?! Det måste vara John Blund som är försenad. Ska fan ringa honom nu.
Godnatt!

När jag söker jobb brukar jag uppskatta att få ett nej från ett företag. Att man inte gått vidare alltså. Ett ja är alltid bäst, såklart. Det är ju målet. Men ett nej är bättre än ingenting alls.
Men att få två nej från samma företag gällande samma tjänst känns inte lika uppskattat. Värsta dubbeldissen ju.
(behöver jag nämna att det här inlägget inte är seriöst menat? Ja, nu har jag gjort det i alla fall)