Spring i benen
Idag gick jag upp klockan elva. Halvt frivilligt kan man säga. Pappa och Solveig skulle åka ut till Ytterjärna vid tolv, och jag hade sagt att jag ville följa med. Solveig väckte mig och jag låg en stund och brottades med mina egna tankar. Följa med, eller inte? Följa med, eller inte? Till slut så blev det "följa med" och jag gick upp och gjorde mig i ordning.
Vi åkte till de där lustiga byggnaderna som finns där. De är underligt formade och har färgerna lila, blå och rosa. Jag har alltid undrat vad det var för något, men nu vet jag. Inget spännande precis. Det var ett kulturhus, restaurang och en affär med souvenirer. Så vi blev inte där särskilt länge och åkte hem ganska snart.
Jag bestämde mig för att det var läggdags för min del när vi kom hem. Sova kunde jag inte, störigt nog. John Blund verkar aldrig ha vägarna förbi mig dagtid. Så istället för att ödsla tid på att bara ligga och stirra in i väggen så klev jag upp och åkte ner på stan. Fick sällskap av syrran, hon skulle hem till Emma. De skulle också ner på stan senare, men jag orkade inte följa med idag. Kände att jag ville spendera lite tid med mig själv och gå runt och titta lite i lugn och ro. Lugn och ro... kanske ska säga gå runt och titta i min egen fart. Jag är nämligen supersnabb på att kolla på kläder, tittar knappt igenom kläderna. Men det är lugn och ro för mig. Det som tar tid är om jag hittar ett klädesplagg. Jag kan stå och titta, vrida och vända på mig länge innan jag kommer fram till ett beslut.
Idag tog det inte särskilt lång tid i omklädningsrummet. Jag visste precis vad jag ville ha, skulle bara se så den verkligen satt bra. Var egentligen inte särskilt nödvändigt att ta upp ett helt omklädningsrum för att prova en kofta, men det kändes lite bättre att stå gömd bakom ett skynke än att stå mitt i affären och bestämma sig för om plagget satt bra eller dåligt. Men bra satt den och var dessutom på rea, finfint!
Åkte hem efter en liten tur i andra affärer. Och nu sitter man då här. Mina ben kan inte sluta skaka, tror de försöker säga mig något. Något i stilen "Vill uuuut!" Jag är en hopplöst rastlös person. Känns som om jag bara måste göra saker hela tiden, känns bara så bra när jag är aktiv. Men nu blir det nog inget mera gå ut idag, om inte någon skulle få för sig att hitta på något och höra av sig. :P
Vi åkte till de där lustiga byggnaderna som finns där. De är underligt formade och har färgerna lila, blå och rosa. Jag har alltid undrat vad det var för något, men nu vet jag. Inget spännande precis. Det var ett kulturhus, restaurang och en affär med souvenirer. Så vi blev inte där särskilt länge och åkte hem ganska snart.
Jag bestämde mig för att det var läggdags för min del när vi kom hem. Sova kunde jag inte, störigt nog. John Blund verkar aldrig ha vägarna förbi mig dagtid. Så istället för att ödsla tid på att bara ligga och stirra in i väggen så klev jag upp och åkte ner på stan. Fick sällskap av syrran, hon skulle hem till Emma. De skulle också ner på stan senare, men jag orkade inte följa med idag. Kände att jag ville spendera lite tid med mig själv och gå runt och titta lite i lugn och ro. Lugn och ro... kanske ska säga gå runt och titta i min egen fart. Jag är nämligen supersnabb på att kolla på kläder, tittar knappt igenom kläderna. Men det är lugn och ro för mig. Det som tar tid är om jag hittar ett klädesplagg. Jag kan stå och titta, vrida och vända på mig länge innan jag kommer fram till ett beslut.
Idag tog det inte särskilt lång tid i omklädningsrummet. Jag visste precis vad jag ville ha, skulle bara se så den verkligen satt bra. Var egentligen inte särskilt nödvändigt att ta upp ett helt omklädningsrum för att prova en kofta, men det kändes lite bättre att stå gömd bakom ett skynke än att stå mitt i affären och bestämma sig för om plagget satt bra eller dåligt. Men bra satt den och var dessutom på rea, finfint!
Åkte hem efter en liten tur i andra affärer. Och nu sitter man då här. Mina ben kan inte sluta skaka, tror de försöker säga mig något. Något i stilen "Vill uuuut!" Jag är en hopplöst rastlös person. Känns som om jag bara måste göra saker hela tiden, känns bara så bra när jag är aktiv. Men nu blir det nog inget mera gå ut idag, om inte någon skulle få för sig att hitta på något och höra av sig. :P
Kommentarer
Trackback
