martiwa

Idag var vi hos Linda och Björn, jag, pappa och Nicole alltså. Björn fyllde för några dagar sen, så vi åkte dit för att fira honom. Nina åkte också med oss.
Vi åt pizza, som Linda hade gjort. Riktigt mästerlikt gjort! Fet som fan var den och rikt med pålägg var det på. Har inte sett en så fet pizza, eller pannpizza kanske man ska kalla den. Smakade verkligen jättegott! En stund efter det så blev det fika. Kladdkaka. Någon stor bit blev det inte, för det hade aldrig fått plats. Den var så god, men ååh vad mättande det var! Linda skulle kunna öppna bageri.
Vi åkte därifrån efter några timmar. Vi skulle först skjutsa hem Nina och efter det åka och köpa hämtmat. Riktigt så blev det inte eftersom jag började känna ett stort behov av att gå på toaletten. Det kom så plötsligt och då hade vi bara åkt i en kvart och det var ytterligare en halvtimme kvar tills vi skulle komma till Södertälje. Dessutom var vi på en motorväg, så stanna kunde vi ju inte heller göra precis. Om jag inte skulle velat uträtta mina behov inför publik, men det ville jag ju förstås inte.
Så jag höll tyst om det ett tag. Till slut så var jag bara tvungen att få det ur mig och utbrast: "Pappa, du måste köra hem mig för jag måste på toan!" Och genast blir man överöst med frågor från både Nina, Nicole och pappa. "Mår du illa?" "Måste du skita?" "Behöver du spy?" Ungefär så. Jag: "Nej, jag måste pissa!!!" Då var det en kvart kvar innan vi skulle komma hem. Jag fick knäppa upp bältet och i stort sett stå upp i bilen för att inte pressa blåsan alltför mycket. Det kändes som om det gick långsammare än normalt att komma hem. Men hem kom jag, och in på toan hann jag. Man var som en ny människa när man kom ut, som Nina uttryckte det.
Vi skjutsade hem henne och åkte och köpte mat och efter det hamna jag här. Har försökt hitta ett spel som Mark visade mig igår, men jag vet inte vad det heter eller vilken hemsida den finns på. Man spelar med en "låda". Lite klurigt spel. Man ska nämligen rulla den på ett visst sätt för att man ska få ner lådan i ett hål. Det verkade inte vara större problem för Mark att klura ut hur man skulle göra i de olika stegen. Han löste de rätt fort, till skillnad från mig, som knappt kunde hålla lådan på banan. Jag lyckades alltid trycka på fel knapp och körde lådan över kanten istället, vilket innebar att man fick börja om från början. Jag vet inte hur många gånger den tippade över, men några steg lyckades jag lösa (egentligen löste jag inte någon precis, för jag fick en del hjälp)
Ja, det var det.