martiwa

I helgen var jag och Mark på en promenad. På vägen hem stannade vi vid ett kastanjeträd och tog ner en grön och taggig boll från en av grenarna. (Jag vet, fyfy!) Skalet trampade vi sönder och i det låg en fin, slät och vit kastanj. Vi tog med den hem till mig och här blev den liggandes, på datorbordet. Den bestämde sig för att ligga sola. Så det gjorde den.
Idag när jag kollade var kastanjen inte sådär fint vit längre. Nej, snarare brun. Men inte bara det. Den har blivit alldeles skrynklig också. För mycket solande kan ge rynkor tidigare än normalt, vilket många säkert är medvetna om.
Det här inlägget är resultatet av bloggtorkan. Då kan det bli en aning.... skumma inlägg.