martiwa

Nu var det ett tag sen jag skrev ett inlägg om vad jag faktiskt har gjort. Så jag tänkte köra på ett sånt inlägg. Det får bli en liten/stor återberättelse av Lindas fest. (man vet aldrig hur långt ett sånt här inlägg kan bli)
Efter skolan i fredags superspeedade jag hem, gjorde mig i ordning och packade inför kvällen. Linda, syster yster, hade bjudit oss till hennes 25 års fest. Tog bussen till Östertälje och mötte Mark på tåget. Blir alltid lika glad varje gång vi ses!
Resan i sig var lika intressant som att vi såg träd och bilvägar, så den biten skippar vi. Stället Linda höll sin fest på hette hönshuset och vi förstod varför när vi kom in i huset. Det var nämligen fullt av hönor där. Okej, dåligt skämt det där. Men jag talar inte osanning helt och hållet. Det satt en höna på en av bjälkarna i taket. Riktig var den då inte.
Vi mötte Linda och Björn där och hjälpte till med att förbereda lite, ställa i ordning bord, skära upp grönsaker och lägga upp sallad o.s.v. Sen började det komma folk. Jag kände mig som en liten barnunge bland alla vuxna, hehe. (jag och Mark var ju yngst där) När allt var fixat var det mat. Fanns allt möjligt att plocka på sig. Vindruvor, melon, sallad, grönsaker, korv, (som Linda klippte i bitar, hahahah) potatissallad m.m. Det var jättegott och supertrevligt! Nicole och Todd kom även lite senare.
Det var tänkt att vi skulle sova över hos Linda och Björn, men tyvärr blev jag trött senare och började få ont i magen (vi går inte in på vidare detaljer=P) och åkte hem runt halv elva. Festen skulle hålla på till två eller senare. Fick dåligt samvete för det och blev en aning överkänslig. Det är trist när det inte blir som man har planerat.
Resan hem gick bra. Däremot var det några som bestämde sig för att ha lite kul och sprutade in något i vagnen när tåget hade stannat vid en station. Hela vagnen fylldes med något som såg ut som vit rök. Man blev så förvånad först, sen blev man lite förskräckt och funderade på vad det egentligen var för något man befann sig i. Man satt där och väntade på någon slags effekt som aldrig kom, vilket var skönt. Mark blev nog ännu mer förvirrad som vaknade upp i en vit vagn. Det visade sig vara en brandsläckare de hade använt sig av, vilket tydligen inte är så jättebra för lungorna. Så det var bara att byta vagn. Vi kom hem välbehållna iaf.
Det får räcka för idag.