High tech toan...
I alla fall. Idag visade de bl.a. upp en toalett. Inte en vanlig toalett, utan en extraordinär sådan. Den har allt. MP3 för att man inte ska bli uttråkad, spolljud för att det inte ska höras att man BAJSAR, "nattlampa" för att man ska hitta toan när man går upp på natten och inte orkar tända (vem går föresten på toan i mörkret?!). Den är t.o.m. utrustad med en rörelsesensor och gör så att locket öppnas när man kommer i närheten.
Men det bästa med den är att den torkar åt en. Det kommer ut en grej som sprutar vatten upp i röven på en och efteråt värmetorkar den.
.........
Någon mer än jag som tycker att det här har gått överstyr? Tycker för övrigt tanken på att helt plötsligt få vatten sprutad på sig är lite läskig. Nej, jag känner att jag nog hellre torkar mig med papper som vanligt och inbillar mig att jag är ren om baken.
Surrogates
Det är ju jättehäftigt. Rena drömmen. Tänk att kunna göra allt det där. Tänk att kunna välja precis hur man vill se ut. Tänk att slippa känna smärta om man ramlar.
Nej, jag blev faktiskt inte speciellt lockad. Det vore faktiskt riktigt hemskt, även om det skulle innebära en väsentlig minskning av mord och annat. Usch för att leva ett oäkta liv. Där man gömmer sig bakom något annat, som inte ens är mänskligt. Huvudkaraktären hade inte fått krama om sin mänskliga fru på säkert år. Hon kunde inte visa sig utan sin surrogat. Jag skulle inte kunna tänka mig att krama om en robotversion av Mark. Usch, hemsk tanke.
Nu börjar jag bli riktigt trött. Orkar verkligen inte skriva mer. Kan rekommendera er att se filmen i alla fall. Den var rätt bra.
Ångest inför den ovissa framtiden
Jag borde få pris för sämst uppdatering. Min ursäkt är att jag helt enkelt inte känner ro. Och jag tror jag vet varför.
Om exakt en månad tar jag studenten (HURRA!). Det ska bli så kul! Det känns faktiskt stort att göra det. Är så trött på att höra vissa vuxna säga att det inte är något märkvärdigt längre och att det är sådan överdriven hysteri kring det. "Jag tror att de saknar ungdomen", sa en kompis. Det tror jag med.
Däremot har jag aldrig haft en sådan ångest som jag har nu. Det har alltid varit en självklarhet att komma tillbaka till skolan till hösten igen. Så är det inte längre. Nu är det universitet/jobb som gäller. Jag har valt att inte studera vidare till hösten eftersom jag vill jobba. Jag vill skaffa mig erfarenhet och känna på hur ett arbetsliv är. Sedan är det inte dumt att kunna spara pengar. Man vet aldrig om man behöver det när man börjar plugga igen. Kanske flyttar jag till en annan stad då, till min egen lya.
Men nu är det så att jag svävar i ovisshet. Jag vet ingenting om hur det blir det här året. Jag är rädd för att jag inte kommer att få något jobb alls. Att jag blir helt sysslolös. Tanken är jobbig. Jag skulle bli så fruktansvärt rastlös. Det är irriterande att min brist på erfarenhet och kontakter begränsar mig så mycket. Jag vill så gärna visa vad jag går för!
Nej nu ska jag kila. Jag får fortsätta med att skicka ansökningar och hoppas på att någon blir intresserad.
