martiwa

Jag borde få pris för sämst uppdatering. Min ursäkt är att jag helt enkelt inte känner ro. Och jag tror jag vet varför.
Om exakt en månad tar jag studenten (HURRA!). Det ska bli så kul! Det känns faktiskt stort att göra det. Är så trött på att höra vissa vuxna säga att det inte är något märkvärdigt längre och att det är sådan överdriven hysteri kring det. "Jag tror att de saknar ungdomen", sa en kompis. Det tror jag med.
Däremot har jag aldrig haft en sådan ångest som jag har nu. Det har alltid varit en självklarhet att komma tillbaka till skolan till hösten igen. Så är det inte längre. Nu är det universitet/jobb som gäller. Jag har valt att inte studera vidare till hösten eftersom jag vill jobba. Jag vill skaffa mig erfarenhet och känna på hur ett arbetsliv är. Sedan är det inte dumt att kunna spara pengar. Man vet aldrig om man behöver det när man börjar plugga igen. Kanske flyttar jag till en annan stad då, till min egen lya.
Men nu är det så att jag svävar i ovisshet. Jag vet ingenting om hur det blir det här året. Jag är rädd för att jag inte kommer att få något jobb alls. Att jag blir helt sysslolös. Tanken är jobbig. Jag skulle bli så fruktansvärt rastlös. Det är irriterande att min brist på erfarenhet och kontakter begränsar mig så mycket. Jag vill så gärna visa vad jag går för!
Nej nu ska jag kila. Jag får fortsätta med att skicka ansökningar och hoppas på att någon blir intresserad.