En fundering
Med tanke på hur trött jag egentligen är och hur tidigt jag ska upp borde jag verkligen lägga mig. Vill först bara skriva ett litet inlägg.
Idag hade vi frågestund inför tentan (haha skrev först tanten) i familjerätt. Vi hade skickat in lite frågor till läraren som han tog upp under frågestunden. En av frågorna hade med bodelning att göra. Han sa då att vi inte kommer att behöva räkna överhuvud taget på fredag. Då började alla i hela föreläsningssalen att skratta. Jag vet inte om det var skratt av ren miserabel eller skratt av lättnad. Eller något annat. Jag skrattade också. För jag visste inte hur jag skulle känna! På ett sätt är det en lättnad. Att göra en bodelning och fördela arv kan kännas väldigt krångligt. Samtidigt har de flesta frågor på de gamla tentorna handlat om just det, varför det har blivit mycket fokus på det.
Mitt intryck efter att ha läst statusuppdateringar på facebook är att de flesta är upprörda över att få veta det här två dagar innan tentan. Jag kan förstå det, för det var min första tanke. Men nu i efterhand kan jag inte riktigt hålla med. Det är ju liksom inte självklart att man ska veta vad som ska komma på en tenta. Syftet med utbildning är ändå att försöka lära sig så mycket som möjligt. Inte bara lära sig till tentan för att få det eftertraktade AB:et (som alltså är det högsta betyget man kan få på juristprogrammet). Juristprogrammet är ett hetsprogram när det kommer till just betygen. Det är nog de flesta överens om. Det är inget dåligt i att vilja sträva efter högsta betyg, men i och med att det råder sådan hets blir det lite som att man glömmer bort att man går en utbildning för att man vill det och för att man faktiskt vill lära sig för framtiden.
Finns en risk att, trots att jag har skrivit detta, går in senare och avreagerar mig för att det har gått åt helvete. Kanske kommer jag till och med tycka att det är skit att det har kommit oväntade frågor på tentan och känna mig smått hatisk mot examinatorn. Tror nog att det är en ganska naturlig reaktion. Jag hoppas i alla fall att det här kan bli en påminnelse till mig själv. Även om det inte är lätt (och det ska inte heller vara det) gör jag det för att jag vill. Jag utbildar mig inom juridik för att jag vill jobba med det i framtiden. Då krävs det mer än att lära sig till tentan.
Idag hade vi frågestund inför tentan (haha skrev först tanten) i familjerätt. Vi hade skickat in lite frågor till läraren som han tog upp under frågestunden. En av frågorna hade med bodelning att göra. Han sa då att vi inte kommer att behöva räkna överhuvud taget på fredag. Då började alla i hela föreläsningssalen att skratta. Jag vet inte om det var skratt av ren miserabel eller skratt av lättnad. Eller något annat. Jag skrattade också. För jag visste inte hur jag skulle känna! På ett sätt är det en lättnad. Att göra en bodelning och fördela arv kan kännas väldigt krångligt. Samtidigt har de flesta frågor på de gamla tentorna handlat om just det, varför det har blivit mycket fokus på det.
Mitt intryck efter att ha läst statusuppdateringar på facebook är att de flesta är upprörda över att få veta det här två dagar innan tentan. Jag kan förstå det, för det var min första tanke. Men nu i efterhand kan jag inte riktigt hålla med. Det är ju liksom inte självklart att man ska veta vad som ska komma på en tenta. Syftet med utbildning är ändå att försöka lära sig så mycket som möjligt. Inte bara lära sig till tentan för att få det eftertraktade AB:et (som alltså är det högsta betyget man kan få på juristprogrammet). Juristprogrammet är ett hetsprogram när det kommer till just betygen. Det är nog de flesta överens om. Det är inget dåligt i att vilja sträva efter högsta betyg, men i och med att det råder sådan hets blir det lite som att man glömmer bort att man går en utbildning för att man vill det och för att man faktiskt vill lära sig för framtiden.
Finns en risk att, trots att jag har skrivit detta, går in senare och avreagerar mig för att det har gått åt helvete. Kanske kommer jag till och med tycka att det är skit att det har kommit oväntade frågor på tentan och känna mig smått hatisk mot examinatorn. Tror nog att det är en ganska naturlig reaktion. Jag hoppas i alla fall att det här kan bli en påminnelse till mig själv. Även om det inte är lätt (och det ska inte heller vara det) gör jag det för att jag vill. Jag utbildar mig inom juridik för att jag vill jobba med det i framtiden. Då krävs det mer än att lära sig till tentan.
Kommentarer
Trackback
