Om dagen och lite annat
Idag började det nya schemat. Slutar senare än vad jag gjorde på höstterminen och har en ny lektion. Jag gillar inte nya schemat speciellt mycket, men det är faktiskt inte för att jag slutar senare. Nej, det är alla dumma håltimmar jag har! Det är värre än förra terminen! 3-4 håltimmar är det ungefär nu.
Idag hade vi håltimme, som blev ännu större. På idrotten så var det några som önskade att få slippa pedagogisk ledarskap på eftermiddagen och det gick han med på om vi läser 24 sidor till på onsdag. Så helt plötsligt hade man hål i fyra timmar. Jag gick då hem istället, käkade lite och pluggade svenska och samhäll. Det kändes väldigt bra att få det gjort, så det var inte så dumt med håltimme idag trots allt.
Gick tillbaka och hade kriminologi, mitt IV-val. Idag var det mest introduktion, vi fick veta hur kursen kommer att se ut och vad som kommer att göras. Det ska bli spännande att komma igång med det, hoppas det inte blir en besvikelse bara.
Slutade vid fyra idag, pratade lite med Mark när jag kom hem. Blir så glad när vi pratar, jag kan t.o.m. bli en riktig pratkvarn då, känns det som. Men samtal på telefon brukar inte bli särskilt långa, det brusar och ibland hackar det så vissa ord försvinner och man får säga "Va?" hela tiden. Man ser inte den man pratar med heller.
När vi lagt på så satte jag mig här en stund. Spelade "Bloxorz" som jag fick veta att det heter, det där spelet jag skrev om i förra blogginlägget. Man blir beroende av det! I alla fall jag. När man klarat ett steg, så vill man klara nästa och nu när man har fått kläm på spelet så är det ännu värre. Och.. jag kör inte lådan över kanten, utan ner i hålet där den SKA hamna! Jaja, nog om det nu.:P
Sedan bestämde jag mig för att laga mat till alla, blev så rastlös. Det var ingen svår och imponerande maträtt som skulle göras idag. Makaroner och köttbullar skulle lagas. Men någonstans ska man börja. Ska lära mig lite svårare maträtter. Man ska inte förvänta sig att maträtter jag lagar för första gången blir bra, jag måste i stort sett bränna dem en eller fler gånger för att det ska bli bra senare. Tro mig, jag har lyckats bränna en del. Gröt, ägg, omelett och lite annat, men nu går det bra. Smakar finfint!
Resten av kvällen har jag suttit här och fortsatt spela. Var tänkt att jag skulle jobba matte efter maten, men det sket sig med det. Orkar inte ikväll bara.
Jag har en väldigt underlig och dum tvångstanke. Eller nej, jag har två. Ena är att när jag lyssnar på musik så måste jag sänka och höja hela tiden. Mina fingrar drivs till de två volymknapparna här på tangentbordet. Det är precis som om de vore magneter de där volymknapparna. Symbolerna på de är utsuddade av mina fingrar kan jag säga.
Den andra är att jag måste högerklicka högst upp, där det står Windows Internet Explorer. Jag förstår verkligen inte vad den här skumma vanan kommer ifrån, men hela jag är väl lite skum:P
Nu tänkte jag sätta ut en punkt som avslutning, precis där--------> .
Fika, jobbig hemresa och kluriga spel
Idag var vi hos Linda och Björn, jag, pappa och Nicole alltså. Björn fyllde för några dagar sen, så vi åkte dit för att fira honom. Nina åkte också med oss.
Vi åt pizza, som Linda hade gjort. Riktigt mästerlikt gjort! Fet som fan var den och rikt med pålägg var det på. Har inte sett en så fet pizza, eller pannpizza kanske man ska kalla den. Smakade verkligen jättegott! En stund efter det så blev det fika. Kladdkaka. Någon stor bit blev det inte, för det hade aldrig fått plats. Den var så god, men ååh vad mättande det var! Linda skulle kunna öppna bageri.
Vi åkte därifrån efter några timmar. Vi skulle först skjutsa hem Nina och efter det åka och köpa hämtmat. Riktigt så blev det inte eftersom jag började känna ett stort behov av att gå på toaletten. Det kom så plötsligt och då hade vi bara åkt i en kvart och det var ytterligare en halvtimme kvar tills vi skulle komma till Södertälje. Dessutom var vi på en motorväg, så stanna kunde vi ju inte heller göra precis. Om jag inte skulle velat uträtta mina behov inför publik, men det ville jag ju förstås inte.
Så jag höll tyst om det ett tag. Till slut så var jag bara tvungen att få det ur mig och utbrast: "Pappa, du måste köra hem mig för jag måste på toan!" Och genast blir man överöst med frågor från både Nina, Nicole och pappa. "Mår du illa?" "Måste du skita?" "Behöver du spy?" Ungefär så. Jag: "Nej, jag måste pissa!!!" Då var det en kvart kvar innan vi skulle komma hem. Jag fick knäppa upp bältet och i stort sett stå upp i bilen för att inte pressa blåsan alltför mycket. Det kändes som om det gick långsammare än normalt att komma hem. Men hem kom jag, och in på toan hann jag. Man var som en ny människa när man kom ut, som Nina uttryckte det.
Vi skjutsade hem henne och åkte och köpte mat och efter det hamna jag här. Har försökt hitta ett spel som Mark visade mig igår, men jag vet inte vad det heter eller vilken hemsida den finns på. Man spelar med en "låda". Lite klurigt spel. Man ska nämligen rulla den på ett visst sätt för att man ska få ner lådan i ett hål. Det verkade inte vara större problem för Mark att klura ut hur man skulle göra i de olika stegen. Han löste de rätt fort, till skillnad från mig, som knappt kunde hålla lådan på banan. Jag lyckades alltid trycka på fel knapp och körde lådan över kanten istället, vilket innebar att man fick börja om från början. Jag vet inte hur många gånger den tippade över, men några steg lyckades jag lösa (egentligen löste jag inte någon precis, för jag fick en del hjälp)
Ja, det var det.
Helg och godis
Nu är det helg. Jag är så tacksam över att helger existerar. Skulle krama helgerna om jag kunde, så glad blir jag för dem.
Sitter här med min godis påse, min tillfälliga vän och fiende, som äts upp. (Godisbitarna alltså, inte påsen) Godisbitarna försvinner alltför snabbt. Ska låta bli nu, så man har lite till ikväll också. Det är en halv svår utmaning, speciellt när man har något så gott som torkade jordgubbar. Perfekt konsistens, ganska sega, men tillräcklikgt lite för att det inte ska fastna något i tänderna och så smaken då. De försvinner fortast ur påsen kan jag säga.
Fullkomligt onödigt inlägg, men det struntar jag i.
Bla
Ska inte skriva så mycket mer, måste ner och äta något nu så jag orkar träna. Hoppas jag inte spyr eller något då, har inte tränat sen innan julen och konditionen ligger nog under botten nu.
Pluggnatt
Nu orkade jag inte plugga något mer. Överbetygsuppgifterna i psykologi tar himla mycket tid känns det som. Så skönt att alla G-uppgifter är överstökade nu. Ska bara ta tag i de sista frågorna på ena öb-uppgiften och alla på den andra. Sedan har jag bara några frågor i samhäll kvar. Krisen i bilindustrin. *dun dun dun* Det är vid såna här tillfällen som jag ångrar att jag inte följt nyheterna om den krisen. Jag var ointresserad av att läsa det när det fanns fullt med rubriker om det på aftonbladets hemsida och nu ska man läsa dem för att man måste det. Intresset är knappast högre för det. Men det är bara bra att läsa det med tanke på hur väldigt mycket aktuellt det var för ett tag sen. Särskilt många frågor var det inte på papperet heller.
Nu ska jag nog strax gå till sängs.
Godnatt!
Spring i benen
Vi åkte till de där lustiga byggnaderna som finns där. De är underligt formade och har färgerna lila, blå och rosa. Jag har alltid undrat vad det var för något, men nu vet jag. Inget spännande precis. Det var ett kulturhus, restaurang och en affär med souvenirer. Så vi blev inte där särskilt länge och åkte hem ganska snart.
Jag bestämde mig för att det var läggdags för min del när vi kom hem. Sova kunde jag inte, störigt nog. John Blund verkar aldrig ha vägarna förbi mig dagtid. Så istället för att ödsla tid på att bara ligga och stirra in i väggen så klev jag upp och åkte ner på stan. Fick sällskap av syrran, hon skulle hem till Emma. De skulle också ner på stan senare, men jag orkade inte följa med idag. Kände att jag ville spendera lite tid med mig själv och gå runt och titta lite i lugn och ro. Lugn och ro... kanske ska säga gå runt och titta i min egen fart. Jag är nämligen supersnabb på att kolla på kläder, tittar knappt igenom kläderna. Men det är lugn och ro för mig. Det som tar tid är om jag hittar ett klädesplagg. Jag kan stå och titta, vrida och vända på mig länge innan jag kommer fram till ett beslut.
Idag tog det inte särskilt lång tid i omklädningsrummet. Jag visste precis vad jag ville ha, skulle bara se så den verkligen satt bra. Var egentligen inte särskilt nödvändigt att ta upp ett helt omklädningsrum för att prova en kofta, men det kändes lite bättre att stå gömd bakom ett skynke än att stå mitt i affären och bestämma sig för om plagget satt bra eller dåligt. Men bra satt den och var dessutom på rea, finfint!
Åkte hem efter en liten tur i andra affärer. Och nu sitter man då här. Mina ben kan inte sluta skaka, tror de försöker säga mig något. Något i stilen "Vill uuuut!" Jag är en hopplöst rastlös person. Känns som om jag bara måste göra saker hela tiden, känns bara så bra när jag är aktiv. Men nu blir det nog inget mera gå ut idag, om inte någon skulle få för sig att hitta på något och höra av sig. :P
Med snabba steg närmar det sig..
Jag kände att jag ville skriva här innan jag lägger mig. Det känns bra att skriva av sig ibland, känns nyttigt på något sätt. Och så är det roligt att ni läser det jag skriver, även om ni inte är speciellt många som gör det. (Min statistik sträcker sig inte särskilt högt om man säger så:P)
Nu är det då torsdag. Jag har idag, imorgon, lördag och söndag på mig att njuta av jullovet. Åh panik! Jag känner inte ALLS för skolan! (Tror nog många kan säga samma sak här) Under loven är jag som gladast, för då är jag fri. Fri från skolkraven, tvånget att gå upp tidigt och vistas i olika klassrum under dagen. Men nu närmar sig skolan snabbt, för snabbt. (sakta ner tiden någon!) Jag är rädd, kan man säga. Rädd för att misslyckas med arbeten i skolan. Kraven är höga och jag försöker nå dem, men det går inte alltid. Då känns det dåligt. Det är en dålig egenskap jag har egentligen, att jag försöker prestera så bra jag kan och låter det ta så hårt på mig när det inte går som jag vill. Borde försöka tänka mer positivt då, tro att jag kan klara det nästa gång istället.
Borde också börja leva i nuet och inte i framtiden. Nu tänker jag på skolan som snart börjar, men som inte har börjat. Jag har ändå fyra dagar kvar, den lilla ledigheten skulle jag vara glad om jag fick annars i skolan.
Nej, nu ska jag släppa tankarna om skolan helt och lägga mig och läsa min bok, försvinna in i en annan värld.
Lugn dag
Söndag dådå. Städdag för denna familj.
Gick upp runt två idag, en och en halv timme efter att pappa sagt åt oss att kliva upp. Kändes som om man inte sovit ordentligt inatt och då försökte jag väl på något sätt ta igen det genom att sova stendjupt en liten stund till, vilket inte gick så lyckat. Så jag klev upp och började städa mitt rum.
Vi, jag och syrran, gick till mamma senare för vi skulle hämta nycklarna dit. De åker nämligen till Dalarna imorgon. Vi blev lite överraskade när vi kom dit. När dörren öppnades så stod det en vit lurvig och morrande liten figur. Alfred. The dog. Lite dum hund typ? Han har träffat oss innan och sprungit fram och hälsat glatt på oss, men idag var han helt plötsligt fientlig mot oss. Mamma sa till honom ett antal gånger att sluta och det gjorde han till slut och gick fram till oss och nosa. Såg då ungefär ut som: "Jahaa, det är ju ni, som jag har träffat förut!" Då blev han en söt hund igen, hehe. :P
Stannade där ett tag och pratade. Mamma är också rolig när hon ska återberätta saker. Hon är inte som Nina, men hon har, precis som henne, ett eget och roligt sätt att göra det på. Det var en del roliga saker som sades där borta, men.. jag orkar inte skriva ner det. Blir ändå inte lika roligt, eller roligt alls. Skulle kunna tänka mig att några läsare då skulle: "...? Jaha, och det roliga är?"
Vi gick hem vid halv sju. Fick med mig en söt mössa som jag använde när jag var mindre. Täcker öronen och det var praktiskt eftersom det var minus tretton när vi gick hem. Man verkligen kände hur kylan bet sig fast i ansiktet, fingertopparna och tårna. Det är så det t.o.m. gör ont att andas med näsan.
Hemma var det middag i stort sett direkt. Flygande jakob. Ååh, det platsar så fint i magen. Gott med andra ord. Blev lite mer gottigott efter maten. Det fanns kladdkaka kvar från igår och jag kunde inte hålla fingarna borta från det. Senare slank en apelsin ner i magen. Och inte långt efter det lite nötter. Skulle kunna käka mer nötter. Den är god den där nötmixen, speciellt de rostade jordnötterna, som det förstås finns minst av i påsen. Men jag måste behärska mig nu, har ätit så det räcker. Frågade Emma för ett tag sen varför allt onyttigt inte kan vara nyttigt precis som det nyttiga. Hon sa något mycket klokt "För att det är så", och jag ifrågasatte inte mer. (:P)
Det var det, tjingeling!
Nytt år, nya tag
2008 har varit ett jobbigt år, men samtidigt det mest underbara. Jag har aldrig tidigare, från 1991 till 2007, känt så som jag har gjort 2008. Jag blev kär. Och jag blev det i en som blev det i mig. Overkligt kändes det. Trodde ju att man skulle gå ensam resten av livet, aldrig få krama eller hålla någon, som man älskar, i handen. Trodde att man skulle få fortsätta gå och drömma om det.
Men dröm blev verklighet. Jag älskar dig!<3
Det var lite om 2008. Det här är något jag alltid kommer att komma ihåg, något som inte hjärnan gräver ner som med så mycket annat.
Nu till min dag, som spenderades halvt med Sofia. Jag strecksov ända fram till halv två, då jag hade tänkt befinna mig i en frisersalong och inte i min säng. Jag hade tänkt gå upp runt tolv och åka ner på stan och klippa mig halv två, men jag satte inte på larmet för jag trodde att inte jag skulle strecksova fram till då! Brukar annars vakna emellanåt på morgonen.
Duschade och klippte luggen själv, med en trimsax eller vad man nu ska kalla den. Hade ingen riktigt frisersax, så den fick duga helt enkelt. Resultatet blev inte så illa. Luggen är däremot inte riktigt som jag vill ha den. Vill ha den flikig, så det ser lite busigare ut, men nu petar den mig i alla fall inte i ögonen och är hyfsat rak. Ville inte leka frisör och börja flika till luggen på mig själv, skulle nog se riktigt förjävligt ut då. Som om jag varit i slagsmål med en katt, ungefär.
Åkte till Soffe där vi skulle kolla på film. Vi såg två filmer. "Step brothers" och "What happens in Vegas". Den förstnämnda sög, den andra dög. Step brothers var verkligen en "WTF?!-film", jag rekommenderar den inte i alla fall. What happens in Vegas var inte lika överdriven, men...... jag rekommenderar inte den heller. Men det var trevligt ändå, som sagt, sällskapet är det roliga.
Blev hämtad av pappa och kom efter efter åtta. Åt lite mat, sen ställde jag mig och bakade en kladdkaka. Blev så sugen. Den blev bra den här gången, lagom mjuk.
Liite sent att säga detta kanske, men gott nytt år!
