martiwa

De senaste dagarna har det börjat dyka upp statusuppdateringar och blogginlägg om Summerburst. Jag hade ingen aning om vad det var för något, tills i fredags. En arbetskollega förklarade för mig att det var en stor festival. Hade ingen aning om det. Känns ju lite som om jag lever under en sten ibland.

Idag var andra dagen på jobbet. Det känns bra att vara tillbaka över sommaren. Har lite svårt att tro att jag har varit borta i fem månader. Jobbar i tre veckor, sedan stänger avdelningen i fyra veckor. Bra nog har jag tjänat in semester så jag också kan ta ut semester de veckorna det är stängt. Jag och Mark bokade en sista minuten häromdagen. Detta år testar vi på Gran Canaria. Vi hade egentligen tänkt åka till Mallorca, men det var lite för dyrt. Gran Canaria var däremot bra mycket billigare, vilket förstås kan bero på att det är lågsäsong. Det har däremot ingen större betydelse. När vi systrar åkte till Mallorca förra året var det ännu inte säsong, men vi hade roligt i alla fall.
Under tiden som jag sitter och skriver det här inlägget kan jag inte låta bli att snegla på bilden här på sidan. Det är en bild på härligt somriga tårtor med jordgubbar på. Ååh, vill ha..

Jag känner mig inte ett dugg trött just nu. Imorgon (eller idag om man ska vara korrekt) är första jobbdagen på sommaren. Jag börjar med eftermiddagsskift så det spelar inte så stor roll att jag inte kan sova än. Kommer kännas lite konstigt att börja jobba på avdelningen igen efter flera månaders uppehåll, men jag ser fram emot det. Måste föresten nämna att det kommer kännas skönt att slippa ta med min fryslåda, eller vad jag nu ska kalla det. När jag tog med matlåda till universitetet hade jag ett sånt där lock med is i till lådan. Det är väldigt praktiskt eftersom det inte finns kylskåp på universitetet. Vad som är mindre praktiskt är att locket inte är speciellt tätt. Hade en gång tonfisksallad med mig och alla förstår nog att det blir en hel del vatten efter sallad. Kan ju berätta att det läckte igenom. Det luktade, eller nej, det STANK verkligen fisk från min påse! Tonfisk är gott, men fyfan för fisljummen fisklukt. Usch..
I sommar ska jag ha med mig en vanlig, hederlig, tät och trogen matlåda.

För ett bra tag sedan läste jag en artikel i aftonbladet. En tjej hade dött i väldigt ung ålder. Kommer inte ihåg av vad. Tidigare hade hon berättat för sina föräldrar att hon ville donera sina organ när hon dog. Eftersom det var hennes vilja respekterade föräldrarna det. Donationen räddade många liv.
Jag har funderat på det här med organdonation. Först kändes det så självklart att jag också skulle göra det. Det finns ett stort behov av organ. För många människor är en transplantation det enda alternativet som finns för att de ska överleva. Jag kände att mina organ lika väl kan komma till nytta eftersom jag ändå kommer att vara död.
Jag hittade en hemsida om organdonation och började läsa. Efter att ha gått igenom många viktiga frågor och svar var det en som fick mig att tveka i mitt beslut. Frågan löd ungefär om man får välja vem man vill donera till. Jag förstod redan innan jag kollade på svaret att det var ett nej. Alla människor har rätt till vård.
Tanken att mina organ skulle hamna hos fel person känns lite skrämmande. På hemsidan hade de skrivit att om man inte kan tänka sig att donera till vem som helst så bör man inte göra det.
Jag får nog fundera lite..

Jag gillar att gå på friskis&svettis jympa för musikens skull. Träning till musik är den bästa träningsformen för mig. Och så får man ju tips på bra låtar man inte har hört förut. Som den här:

Jag blev plötsligt jättehungrig, så jag gick ner och tog en banan. Medan jag satt och åt kom jag och tänka på att jag någonstans hade hört att en banan inte är en frukt, utan ett bär. Eftersom jag inte behöver plugga juridik nu på ett tag kan jag ju passa på att lära mig lite strunt, så jag googlade. Jag hittade en hemsida och eftersom jag inte orkar återberätta allt det som stod där kan jag kort sagt säga att bananen är både ett bär, en frukt och en grönsak och den växer på en ört. Jag tror inte att den som läser det här är så genuint intresserad att jag behöver länka.

Igår skrev jag sista tentan för vårterminen, så nu väntar tre veckor av ovisshet innan man får svar. Kan inte påstå att jag var överdrivet nöjd när jag lämnade in tentan. Jag hoppas i alla fall att det räcker till ett B, även om det inte är ett betyg man hurrar över. Det väger så mycket tyngre att slippa omtentan i augusti.
Just nu känns det väldigt konstigt att inte ha något att göra. De två senaste veckorna har varit intensiva och att gå från det till ingenting känns verkligen märkligt. Min kropp har inte släppt det faktum att jag inte kommer behöva plugga på ett tag.
Nu väntar jag i alla fall på att få svar på när jag ska börja jobba och var jag ska jobba. Förhoppningsvis hamnar jag på min avdelning. Skulle verkligen vara kul att träffa alla arbetskamrater igen. Det ska bli så skönt att jobba och låta hjärnan vila ett tag. Och så ska man förstås göra massa annat roligt.
Åh, sommarloooov!!

Man blir ju lite trött när man läser det här: http://www.dn.se/sport/fotboll/sexaringar-gallras-for-elitsatsning
Låt barn idrotta för att det är roligt och nyttigt. Inget annat.

Med tanke på hur trött jag egentligen är och hur tidigt jag ska upp borde jag verkligen lägga mig. Vill först bara skriva ett litet inlägg.
Idag hade vi frågestund inför tentan (haha skrev först tanten) i familjerätt. Vi hade skickat in lite frågor till läraren som han tog upp under frågestunden. En av frågorna hade med bodelning att göra. Han sa då att vi inte kommer att behöva räkna överhuvud taget på fredag. Då började alla i hela föreläsningssalen att skratta. Jag vet inte om det var skratt av ren miserabel eller skratt av lättnad. Eller något annat. Jag skrattade också. För jag visste inte hur jag skulle känna! På ett sätt är det en lättnad. Att göra en bodelning och fördela arv kan kännas väldigt krångligt. Samtidigt har de flesta frågor på de gamla tentorna handlat om just det, varför det har blivit mycket fokus på det.
Mitt intryck efter att ha läst statusuppdateringar på facebook är att de flesta är upprörda över att få veta det här två dagar innan tentan. Jag kan förstå det, för det var min första tanke. Men nu i efterhand kan jag inte riktigt hålla med. Det är ju liksom inte självklart att man ska veta vad som ska komma på en tenta. Syftet med utbildning är ändå att försöka lära sig så mycket som möjligt. Inte bara lära sig till tentan för att få det eftertraktade AB:et (som alltså är det högsta betyget man kan få på juristprogrammet). Juristprogrammet är ett hetsprogram när det kommer till just betygen. Det är nog de flesta överens om. Det är inget dåligt i att vilja sträva efter högsta betyg, men i och med att det råder sådan hets blir det lite som att man glömmer bort att man går en utbildning för att man vill det och för att man faktiskt vill lära sig för framtiden.
Finns en risk att, trots att jag har skrivit detta, går in senare och avreagerar mig för att det har gått åt helvete. Kanske kommer jag till och med tycka att det är skit att det har kommit oväntade frågor på tentan och känna mig smått hatisk mot examinatorn. Tror nog att det är en ganska naturlig reaktion. Jag hoppas i alla fall att det här kan bli en påminnelse till mig själv. Även om det inte är lätt (och det ska inte heller vara det) gör jag det för att jag vill. Jag utbildar mig inom juridik för att jag vill jobba med det i framtiden. Då krävs det mer än att lära sig till tentan.

Nu är tentan i arbetsrätt skriven. Det innebär att jag just nu står maktlös att göra någonting. Makten ligger hos examinatorn och jag kan bara vänta på resultatet. Jag kan inte säga om det gick bra eller dåligt. Jag har liksom ingen känsla. Och det är väl på sätt och vis bra. Det blir ännu mer spännande att vänta på resultatet. Jag hoppas i alla fall innerligt att jag klarade den. Vill inte tänka på arbetsrätten över sommaren. Går det åt helvete får jag väl trösta mig med att jag har ytterligare en chans till ett högre betyg.
Imorgon åker jag upp till universitetet för att göra frågor i familjerätten, som jag skriver på fredag. Det är bara att stå ut i fyra ynka dagar till, sedan blir det ett efterlängtat sommarlov med jobb och förhoppningsvis en resa och massa annat kul. Åh, älskade sommar!

Imorgon är det tentadags. Nej föresten, IDAG!! Och jag kan inte förhindra det på något sätt. Jag kan inte stoppa tiden, fastän jag skulle vilja. Det hjälper inte att sätta hälarna i golvet och med kroppen försöka pressa tillbaka väggen som bara trycker en framåt. Det är en jobbig känsla att känna att man inte har pluggat tillräckligt. Jag tror jag alltid kommer gå med den känslan, även om jag så skulle plugga 24/7.
Om det visar sig att det går riktigt dåligt imorgon får jag nog börja fundera på om jag inte ska ge mig in i regnbågens värld, d.v.s. börja stryka under det viktiga med alla möjliga färger i böckerna. Än så länge har jag envisats med att inte kladda någonting i böckerna då jag tycker att det ser kladdigt och fult ut.
Oavsett hur det går ska det bli obeskrivligt skönt när det är klart! Trist nog är det ju en till tenta på fredag, vilket innebär att jag inte kan släppa allt imorgon kväll. Är lite avundsjuk på de som har bestämt sig för att hoppa över den på fredagen. En föreslog att jag skulle komma över till "the dark side" och hoppa över den jag också. Tanken är frestande. Men jag har bestämt mig för att försöka i alla fall. Kanske går det helt åt helvete, kanske inte.
Ibland får man ta motgångar.

Har precis suttit och läst om arv. Jag. Blir. Frustrerad. Så fort de börjar ställa upp matematiska formler så tar det bara stopp. Trodde man skulle slippa allt sånt på juristprogrammet. Men icke. Blir fan arg på böckerna. Åååh!
Jag vill att polettjäveln trillar ner. Jag ska bemästra det. Kanske t.o.m. bli expert på bodelning och arvsfördelning. Ja, precis, jag ska bli expert!

Tittade tillbaka på inläggen som jag skrev förra året. Jag kommer ihåg vad som låg bakom de där inläggen. Det är en stark påminnelse om hur sårbar man är.

Vilken otroligt befriande känsla det är att ha skrivit ut sista PM:et för denna termin. Förhoppningsvis i alla fall. Man vet aldrig om man behöver skriva om.
Känner mig så glad just nu. Två obligatoriska seminarier kvar. Två tentor kvar. Efter det har jag klarat av första terminen på juristprogrammet. Förhoppningsvis klarar jag dem. Sen är det soooooooooommmaaaaaaar!!! Ååh vad jag längtar!

Nu är det mindre än en månad kvar på första terminen. 1 juni skriver jag sista tentan för vårterminen. Hur kan tiden ha gått så fort?! Det är galet. Kommer resterande 4 år på universitetet flyga förbi bara sådär?

Om man bortser från signalfel i pendeltågstrafiken började dagen bra. Åtta till tolv hade vi seminarie om straffrätt, vilket jag tycker verkar vara det mest intressanta. Tycker vi har en väldigt duktig undervisare som tar upp många bra exempel med lite humoristiska inslag. Vissa begrepp har så otroligt röriga beskrivningar i böckerna, men när han förklarar känns det logiskt.
Dagen blev senare toppen för Mark slutade ungefär samtidigt som mig, så då kunde vi åka tillsammans hem! Sedan blev det lite sämre. Gick och la mig för att vila eftersom jag var jättetrött, men den vilan blev ganska lång. Vaknade vid 18, ca tre timmar senare, fortfarande trött dessutom! Jag hade kastat bort 3 timmar i sort sett i onödan. Jag är inte den som gillar att göra saker i onödan..
Var bara att sätta sig och läsa om avtalsrätt när man vaknat till. Det var så otroligt tråkigt och omotiverande. Känns än så länge inte som min grej. Sedan gick jag vidare till en annan bok. Det känns som jag likaväl kunde ha låtit bli att läsa den för nu undrar jag vad det egentligen var som jag läste. Blir väl en av de böckerna som hamnar på hyllan och aldrig någonsin kommer användas mer.
När jag inte förstår på direkten kan jag lätt bli irriterad och besviken på mig själv. Ifrågasatte tidigare om det verkligen är rätt program jag läser. Tror däremot att det är för tidigt att svara på den frågan, jag måste ha bättre tålamod och inse att det kanske inte är logiskt att förstå allt på en gång, vilket jag gärna vill..
För att morgondagen ska bli en bättre dag borde jag börja med att gå och lägga mig nu. Har lite sovmorgon imorrn, jätteskönt!

Sedan en vecka tillbaka är jag studieledig. På torsdagen förra veckan var det upprop och idag har jag varit på första introduktionsdagen på juristprogrammet. Det känns lite konstigt att inte gå till AstraZeneca längre. Jag saknar arbetskamraterna, vissa lite mer. Glasnallen jag fick av tre underbara, roliga och härliga tjejer står fint på fönsterkarmen i mitt rum. Ramen ligger än så länge och väntar på att fyllas med foton. Ser fram emot en tjejkväll snart!
Första dagen var man, inte helt oväntat, nervös. Det hör till. Är det här verkligen rätt utbildning för mig? Vad kommer andra att tycka om mig? Kommer jag att få vänner?
Vi fick information om programmet, d.v.s. lite om innehåll, var man finner information, mål m.m. Sedan var det lunch och därefter skulle grupperna samlas i olika salar. Eftersom det är så många som blir antagna delar man upp studenterna i olika grupper. Vi är sammanlagt 10 grupper. Förra veckan efter uppropet fick man chans att välja den grupp med de tider som passar en själv bäst.
Vi hamnade i en sal på källarplanet och kort sagt presenterade vi oss för varandra, sedan var det tipspromenad och efter det en föreläsning i aulan.
Imorgon väntar en till introduktionsdag.