martiwa

Jag känner för att skriva lite till...
Imorgon har jag studiedag. Jag funderar på om jag inte ska ställa klockan på sju, tiden jag skulle ha stigit upp för att hinna till skolan alltså. Bara för att vakna upp sådär trött som man alltid är och tro att man måste kliva ur sängen, men för att sedan komma på att nej, det behöver jag inte! Och så stänger man av larmet, gör troligen ett toabesök, går sedan tillbaka till sin sköna säng och kryper ner där för att fortsätta sova.
Den känslan är ju bara för härlig.

Nu var det ett tag sen jag skrev ett inlägg om vad jag faktiskt har gjort. Så jag tänkte köra på ett sånt inlägg. Det får bli en liten/stor återberättelse av Lindas fest. (man vet aldrig hur långt ett sånt här inlägg kan bli)
Efter skolan i fredags superspeedade jag hem, gjorde mig i ordning och packade inför kvällen. Linda, syster yster, hade bjudit oss till hennes 25 års fest. Tog bussen till Östertälje och mötte Mark på tåget. Blir alltid lika glad varje gång vi ses!
Resan i sig var lika intressant som att vi såg träd och bilvägar, så den biten skippar vi. Stället Linda höll sin fest på hette hönshuset och vi förstod varför när vi kom in i huset. Det var nämligen fullt av hönor där. Okej, dåligt skämt det där. Men jag talar inte osanning helt och hållet. Det satt en höna på en av bjälkarna i taket. Riktig var den då inte.
Vi mötte Linda och Björn där och hjälpte till med att förbereda lite, ställa i ordning bord, skära upp grönsaker och lägga upp sallad o.s.v. Sen började det komma folk. Jag kände mig som en liten barnunge bland alla vuxna, hehe. (jag och Mark var ju yngst där) När allt var fixat var det mat. Fanns allt möjligt att plocka på sig. Vindruvor, melon, sallad, grönsaker, korv, (som Linda klippte i bitar, hahahah) potatissallad m.m. Det var jättegott och supertrevligt! Nicole och Todd kom även lite senare.
Det var tänkt att vi skulle sova över hos Linda och Björn, men tyvärr blev jag trött senare och började få ont i magen (vi går inte in på vidare detaljer=P) och åkte hem runt halv elva. Festen skulle hålla på till två eller senare. Fick dåligt samvete för det och blev en aning överkänslig. Det är trist när det inte blir som man har planerat.
Resan hem gick bra. Däremot var det några som bestämde sig för att ha lite kul och sprutade in något i vagnen när tåget hade stannat vid en station. Hela vagnen fylldes med något som såg ut som vit rök. Man blev så förvånad först, sen blev man lite förskräckt och funderade på vad det egentligen var för något man befann sig i. Man satt där och väntade på någon slags effekt som aldrig kom, vilket var skönt. Mark blev nog ännu mer förvirrad som vaknade upp i en vit vagn. Det visade sig vara en brandsläckare de hade använt sig av, vilket tydligen inte är så jättebra för lungorna. Så det var bara att byta vagn. Vi kom hem välbehållna iaf.
Det får räcka för idag.

Jag är nog långt ifrån den enda som lägger upp det här klippet på sin blogg. Men för er som har missat, ja då måste ni se den!

Idag var det då skola som vanligt. Mycket lektioner, men dagen gick fort. Vi har trots allt 40-50 minuters lektioner och inga raster, så det är jätteskönt. Vi fick information om projektarbetet som vi ska arbeta med nu under hela året. Jag har känt mig lite stressad över det, undrat när vi ska få komma igång och vilken handledare vi ska ha. Vi fick veta allt sånt idag, det känns väldigt lättande. Dessutom fick vi den bästa handledaren, nämligen Giuseppe! Åh vad skönt det känns! Det här kommer bli så bra så. Processen lär ju dock knappast gå på räkmacka hela vägen, vi kommer att stöta på motgångar. Det går inte att undkomma, helt enkelt.
Sen till en annan sak som inte överhuvud tahet har med det här ämnet att göra. Det gäller min statistik. Jag själv tycker att jag har varit en rätt flitig uppdaterare. Resultatet? Statistiken går neråt istället. Jag får motsatt effekt, buhu :P
Godnatt!

Skolan kan, trots att den är jobbig, vara riktigt rolig ibland. Som idag på svenska lektionen. Vi skulle sammarbeta två och två. Vi fick däremot vara tre. Det var jag, Jonte och Hind. Alla fick en saga som man skulle läsa högt inför varandra. Det var en djursaga som heter "Hur björnen fick sin stubbsvans".
Vi delade upp texten så att alla fick ungefär 1/3 var att läsa. Hind började. Den var konstigt skriven, inte som att läsa en roman precis. Sen alla dessa överdrivna pauser mitt i texten. Så här börjar den: "Det var en gång en karl,/som for omkring på landet,/och sålde fisk. En vinterdag körde han genom en stor skog,/och där råkade han en räv,/som var ute för att få sig något till livs."
Där alla de här "/" är så ska man stanna upp en stund, och sedan fortsätta. Läs det högt för dig själv en gång. Vi tyckte i alla fall att det lät så udda när man läste det så, så vi började skratta. Sen uttalade Hind "mörtarna" lite roligt, det blev "möörtarna" istället. Hahahaha! Vi måste ha varit trötta med tanke på hur roade vi var av det. Jag var nog värst. Satt och skratta hela tiden. Inte högt, mer på det tysta sättet. Sådär så man skakar, om ni förstår hur jag menar. Ett.... hmm... viskande skratt xD
Det här inlägget kanske inte blev så underhållande, kanske är lite svårt att förstå om man inte själv var där. Kom föresten och tänka på en sak när jag skrev det här. Tänkte om man kanske någon gång skulle försöka skriva som en väldigt kort novell och lägga in här. Skulle det vara kul att läsa? Kan däremot inte lova att det blir något isåfall, inspirationen kommer ju inte alltid på beställning, tyvärr.
Nej nu ska jag sovelisova! Natti!

Jag är inte så jätteförtjust i japansk musik, men vissa låtar är rätt bra. Den här, som Emma visade för mig, är däremot riktigt skön faktiskt, gillar speciellt piano introt. Där är en sån där låt som man sitter och spelar piano i luften och låtsas att man är ett proffs.
...Eller så är det bara jag som gör det. 
Shubaduba(8)

Det verkar som att texten syns nu. Gjorde nämligen inte det i förra inlägget, endast videon kom upp. Där har ni bakgrunden till rubriken. Ifall ni undrade.
Klockan är snart halv ett och här sitter jag. Mitt humör är inte på topp direkt (pms-kärring just nu) och jag är rastlös. Jag vill ut och gå, eller springa, hoppa, ja vad som helst. Lite sent att gå ut däremot, speciellt själv. Ska jag vara ärlig så skulle jag inte våga.
Den här rastlösheten ligger alltid och trycker på. Jätteirriterande. Stress har jag hört att det kan vara. Istället för att bara komma hem, sätta sig framför tvn, datorn eller plugget på direkten så går jag och tränar. Då är kroppen trött efteråt och då kanske rastlösheten lägger sig och vilar en stund. Funkar inte alltid, ibland är den fortfarande kvar. Men oftast så.
Sen är det väldigt kul och träna också. Jag strävar även efter en mer vältränad kropp, att få känna mig vältränad. Har redan satt igång. Började med gympa pass på friskis i måndags. Blev träning även tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Kände på fredags kvällen att det blev en lite väl hård start efter ett sommarlov utan träning. Hade ont i kroppen, speciellt i benen. Usch, det var ingen skön känsla. Träningsvärk har jag inget emot, men det där var inte samma sak. Var nog en aning gnällig där på kvällen, hehe. Så idag och imorgon blir det bara att ta det lugnt. På måndag börjar taekwondon igen, det ser jag fram emot! 

När det gäller musik så är rock min absoluta favorit. Det får gärna vara lite hårt också, om ni förstår vad jag menar. Men det betyder inte att jag inte kan lyssna på annan musik. Vi kan ta lite exempel:

Tack för förslaget syster! Ni andra... ja då säger jag bara sov så jättegott inatt och resten av nätterna!>=(
Jag ska lägga ut ett recept, precis som Linda föreslog. Jag slänger bara in en länk, enkelt och smidigt. Denna "bakelse", eller vad jag nu ska kalla den innan jag avslöjar vad det verkligen är, kommer att ge lite mer njutning i livet. Denna chokladiga bakelse kommer att ge er en otrolig gastronimisk (jag gillar det där ordet, låter liksom lite proffessionellt att använda!) upplevelse. Marabou ger inte lite mer mmm i livet (okej, nu ljög chokladälskaren, lite mmm i livet ger den ju faktiskt) Dock ger den här mycket mmmmmmmm. Fyllig och ganska kladdig chokladsmak, med ännu mer choklad på toppen. Bör stå i kylen en stund för att toppingen ska stelna lite.
Okej, jag suger på det här. Kan ni gissa vad det är för bakelse innan ni kollar vad som står i länken?




http://www.tasteline.com/Recept/Chokladfudgetarta 
Jag är ganska övertygad om att de flesta kollade på länken först. Om inte, gissade du rätt?

Nu är det såhär att jag inte vet vad jag ska skriva om riktigt. Så ni får ge förslag på vad ni vill att jag ska skriva om. Kan ju vara kul att se vad ni har för idéer! =)
Nattinatti!